Snö

Äntligen har det snöat på riktigt i Helsingfors! Och nu är allt så vackert och kallt och stillt. Jag är helt ensam på jul för första gången och det är den bästa som kunde ha hänt. Människor stressar för mycket och jag blir irriterad av all fälsk glädje och alla ljus och framför allt julsånger. Men det är jättetyst här så jag känner mig lycklig. 

Tomten was here

Jag väntade inte på det, men Tomten kom och lämnade några julklappar åt mig. Jag fick en flaska Baileys, jultårtor och kaka av Jusa och gröna kulor, två renunderlägg, en kökbok och en julboll av Ursula. Och den två sista Paasilinna böcker som saknades. Nu saknar jag bara en, som är slutsålda och jättedyr hos antikvariater.

Typisk finsk byggnad

Efter lunch gick jag och promenerade lite runt stadsdelen. Det fanns inte mycket folk, bara några som promenerade med hundar. Jag saknar en hund. Typiska byggnader i Finland är inte så snygga, men de känns mysiga inifrån. Med tiden lär man sig att tycka om dem.

Laura utan hund

Jag gick till Malms station och kom tillbaka och träffade några Tomtar, men jag hann bara fota en av dem. Promenaden var fantastisk i alla fall. Allt är vackrare med snö. Men jag saknar hund.

On the road

Tomten is here!

Jag gjorde pizza till middag och åt för mycket och nu kan jag inte röra mig.

Welcome Home (Seminarium)

I mondags kom jag fram till Helsingfors och åkte direkt till hotellet som CIMO hade bokat för oss inför seminariet. Jag delade rum med en tjej från Bulgaria som heter Rositsa, som är översättare och forskar också finska litteratur. Det hände inte mycket eftersom vi var tröta efter resan och det var redan kväll. Vi behövde vakna jättetidigt på fredag och ha frukost, innan vi åkte taxi till Kyrkslätt och hade frukost igen. 

Logiet var i Hvittorp, en still och fridfull ställe mitte i skogen, precis som jag älskar. Naturligtvis hade vi forskare göra lite forskning om Hvittorp och var så glada att bo på en sagolik villa:

Hvittorp

Tyvärr var det inte där vi fick bo, men vi fick besöka inomhuset i alla fall. Jag delade rum med Rositsa igen och vi hade en så fin utsikt från fönstret.

Utsikten från rummet

WiFin lösenorden var Ensilumi, som betyder första snö, och det var synd att det fanns ingen snö. Men bättre ingen snö än falsk snö måste jag säga. Och det fanns mat. Mycket mat. På tisdag åt vi kanske sex gånger, så därefter behövde vi promenera lite och få hjärnan att funka igen.

Seminariet var jätteintressant och inspirerande. De mesta var språk-inriktad, och vi var bara fem som arbetade med litteratur, men det bettyde också att vi hade ingen bråttom. Vi fick höra om den generella språk- och litteratur forskningstillstånd i Finland, lyssna på olika uppvisningar och prata om våra enga projekter. På onsdag även kom några experter som skulle ge oss personlig råd. Det verkligen hjälpte! 

Liten bastu

Den där övanför var inte i bruk, men en annan bastu var bokad för oss under några timmar. Den var mycket stor och kunde rymma alla kvinnor. Den enda man som var med fick bada bastu ensam, men fick inte simma naken i sjön därför att det var farlig att göra det ensam. Man kan frysa och dö.

I torsdags kom vi tillbaka till Helsingfors. Jag tog ett par dagar ensamhet när jag bara arbetade och läste och tog promenad i områden. Idag började jag min samling av material om Arto Paasilinna. Hos en enda antikvariat hittade jag ungefär tjugo böcker som jag behöver en av dem kom med en autograf. 

Min lilla boksamling

Till Ossi

Matilda har ju ingen samband med Paasilinna, men jag kunde inte lämna henne där :).

Besök till Göteborg

Förrförra fredag lämnade jag mina kära kompisar från svenska kurser och började min nästa nordiska äventyr. Jag tog flyg till Göteborg via Brussels, och där väntade Angelique. Vi åkte direkt till Liseberg, där de hade julinvigning på 14. november! Outrageous! Det fanns tyvärr ingen snö, så de hade täckt hela platsen över men falsk snö. Jag var väldigt besviken. Men vi hade det roligt i alla fall. 

Angelique med julgranen

Vi tog bilder av hortera juldekorationer och ljuser, jag fick åta en jättekebab av älg och ren, vi smakprovade olika godis, Angelique träffade några berömda sångare, vi tittade på en skridskoutställning och vi lekte med kaningrejer på kaninaffären.

Oih :S

Svenskanin

Under helgen ät vi pankakor, besökte Göteborg, som hade ingen snö, men åtminstone ingen falsk snö. träffade ett par Angeliques vänner och hade god fika i stan. Vi åkte också till någon aquapark där det fanns jacuzzi och bastu och lekgrejer och där man kunde även gå ute och simma. 

Nånting i Göteborg

Angelique ville baka pepparkakor men av någon anledning så bakade vi klädkaka. Hon bestämde att ingrediensmängder var mycket små och vi dubblade alla. Ugnen verkar vara potent för det blev chokladkaka i stället. Jag är inte säkert på namnet, är det "klädkaka" eller "kladdkaka"? Men här finns en resept för ni som är intresserade av en enkel och typisk svenska efterrätt: Snabb och enkel kladdkaka

Lauras självporträtt på Angeliques rumvägg

På måndag slutade min korta svenska besök och jag kom till min älskade Finland. 

Vad vet du om Tove Jansson?

Igår hade vi sista möten i året med den finska litteratur översättning kurssen i Finlandsinstitutet (Institutets sida finns nu också på svenska: Finslandsinstitutet i Madrid). I senaste månader har vi pratat om, läst och översätt delen av Tuula Karjalainens bok om Tove Janssons biografi, och i den här tillfället fick vi besök av Tuula och vi kunde prata med henne. Det var ett jättetrevligt möte!

Efter översättare samtalet började den oficiella händelsen på Institutet, där Tuula Karjalainen föreställde boken framför publiken. Auli Leskinen, som är Institutets föreståndare, var med som ledare och tolk, och hennes hund som är alltid med.

Tuula, Dukka ja Auli

Tove och Tuula

När Tuula var färdig med sin utställning fick vi rödvin och lite mat. 

Tyvärr har jat inte mycket tid att skriva nu, för jag åker iväg imorgon bitti och jag är inte färdig med packning än. Hjälp!

Liten väska

Den svenskspråkiga minoriteten i Finland

I torsdags, som var Svenska dagen i Finland, ägde rum ett intressant seminarium i Universidad Complutense de Madrid om den svenskspråkiga minoriteten i Finland. Jag träffade min kompis Daniel från svenska kurssen övanför tunnelbanastationen, vi gick vilse ett par gånger och till slut hittade vi seminariumrummet. I början fanns det inte mycket folk där, men så småningom kom studenter som ville få en gratis resa till Finland, som meddelades.

Vi började med Joaquín Goyache och María Jesús Casals från universitetet och Auli Leskinen från Finska institutet. De introducerade dagens program och sen var det Björn Sundells tur att prata om den svenskspråkiga minoriteten och deras situacion i Finland. 

Därefter kunde vi lyssna på författaren Philip Teir. Hans insats om finska litteratur på svenska tyckte jag var särskilt berikande. Han berättade att finlandssvenskarna finns knappt fem procent, men de produceras en tjugoåtta procent av alla litteratur som publiceras i Finland. Philip Teir också pratade om sin sista bok, Vinterkriget, som jag skulle gärna läsa. Min kompis Daniel fick det signerade efter han pratade med författaren.

Vi hade naturligtvis fikapaus, fastän kaffe och kakor var slut så snabbt. Vi också fick en bok skrivit av människor från Complutense.

Efter pausen Leena Stolzmann berättade om Borgås tvåspråkig konstskolan, och Javier Maestro Bäcksbacka (underbart namn!) pratade om Spanien och Finland, bl.a. om Ángel Ganivet.

Efter seminariet fick vi äta och dricka, och vi fick nya vänner.

Den mirakulös rumpatittare

Jag kommer från svenska nivåprovet på språskolan. Jag skrev en uppsats om tjocka barn och vilka faktorer som påverkar hälsan. Det gick jättebra och jag kan nu gå på sjätte kursen, precis som jag ville. Men naturligtvis skulle jag skriva någonting fel, som korpen i stället för kroppen. Dessa ord är mina favorita. De kan leda till missförstånd, som en gång när jag så till min vän Viktoria att jag skulle gå bort. Jag bara menade att jag skulle vara borta eller gå iväg, men det lät som ett passande partikelverb för mig på den tiden. Förlåt Tora! Ordmissförstånden blir jätteroliga med tiden. Man läser igen sina gamla övningar och finner många grejer åt skratta. Min andra favorit ordsorten är falska vänner. Dessa kan man hitta till exempel när man går till Ikea: Den mirakulösa ugn. För mina svenska vänner, mirakulös betyder rumpatittare på spanska, och det är absolut fantastiskt.

Ny sensei, nytt liv

Tyvärr har jag inte hittat en ny sifu i närheten, och jag vill inte pendla innan och efter träningen eftersom jag blir jätteirriterad när jag pendlar. Men det finns lyckligtvis en sporthall bara ett par minuter härifrån där jag kan träna karate. Alla mina kompisar har brun eller svart bält, så jag känner mig som en yr anka. Jag har också skaffat en karategi, som är en mindre storlek an min, men det är för stort ändå. 

Eftersom det var billig med kampsportpass har jag också skrivit upp mig på gymsalen för första gången i mitt liv - och jag tycker om det! Vi har en tränare som hjälper och förstår att jag är klumpig och inte så robust.

OCH -viktig- det finns kvinnobastu på mångadar och torsdagar. Jag har inte vågat prova det ännu, eftersom man får inte basta helt naken, man får inte smöra sig med bastuhonung eller liknande och man får inte kasta vatten! Mitä vittua! Men jag kanske ge det en chans idag.

Tyskland resa

Det syns att jag alltid har någon typ av ursäkt för att inte skriva här. Grejen är att det finns inte mycket tid att skriva när man gör roliga saker, och det finns ingentid att säga när man inte gör nånting :D. Som man vet är jag inte i Storuman längre, men det betyder inte heller att jag är borta för gott. Under de senaste åren har jag bott i olika länder och har fått vänner från olika orter som jag inte träffas så ofta som jag skulle vilja.

Så min semester i somras har jag tillbringat i Tyskland med Agus. Förra året fick han en Wacken-biljett som födelsedagspresent, och naturligtvis den andra biljetten köpte jag till mig själv, så Wacken var vår första anhalt. Det var ju jättekult, vi fick titta på många laiv-konserten och vi också träffade min kompis Miguel (om ni är intresserade av viking metal, checka på hans band Pimeä Metsä).

Huvudscenerna

De var fem dagar av smuts och skräp och vi var jättetrötta när festivalen gjorde slut. Vi åkte till Hamburg och gick på hotellet och vara sov en hel dag. På morgonen hyrde vi bil och reste runt landet i en vecka. Vi besökte några vänner i Dusseldorf, Remscheid och Leipzig, och vi också gjorde kulturella besök: Porsche museet i Stuttgart och Neuschwansteins borg.

På hotellet i Stuttgart

Borgen är vacker, men beställ inte den guidad tur, det är inte mödan värd. Det är jättedyrt och tar knappt ett halv timma; grupperna består av ung. 40 personer och en ny grupp kommer in varje fem minuter, så man kan inte titta på grejer eller någonting. Det lönar sig att ta med smörgåssar och följa en vandringsleden (det finns många i närheten) och bara kolla på borgen från utsidan.

Neuschwanstein

Vi körde cirka 2000 kilometer, åt mycket kött och drack många olika öl, men tyvärr finns det inte många bilder. Min lilla kamera dog när jag åkte skidor förra vintern och jag ville inte ta med min stora kamera till festivalen. Men nästa destination är lilla Gleann Cholum Cille i Irland så stay tuned för en fin fotorapport.

Livet i Madrid

Livet i Madrid är deprimerande, därför skriver jag inte. Vädret är helvette, gatorna stinker och man måste ringa polisen hela tiden eftersom övanför bor dumhuvuda människor. Lyckligtvis har jag bara en vecka kvar här för tillfället. 

På tisdag åkte jag med min pappa och min lilla syster till farmors och vi besökte min kusins tidigare hem, där vi har nu många lådor med bokar. Tyvärr är huset jättegammalt, det finns inget ljus, fuktigheten förstör väggarna och spindlarna har ockuperat det. Men det är fascinerande ändå. 

Vi hittade min pappas gamla Zenit

Köket

Fönster

Jag försökte städa lite grann

Cirith Ungol

Vi också åt mycket hos farmor och min syster fick extra köttbullar, men jag fick inte eftersom jag är nu vuxen :(. Life sucks.

Consolidate Regions

Idag fick musikanter deras skiva, Consolidate Regions, så jag kunde köpa den och få autografer av mina kompisar. Mina favorita låter är "Rid på en häst" och "Down in the Dark Deep", men det lönar sig att lyssna på hela grejen!

Jag är en glad fan :)

Vi hade inga lektioner idag, utan vi tittade på fjälledarna som redovisade deras projekt. Det var väldigt intressant och jag skulle gärna bli fjälledare själv, men jag orkar inte vara så aktiv hela tiden. Jag tycker det är också kul att soffpotatisera ibland. 

Därefter blev jag inbjudet till middagen hos Katrin och Daniel och jag fick smeka deras ormar (det är ingen konstig ordlek, de faktiskt har två ormar). Vi åt spagetti med älgkött och tittade på kampsport videor och sen på en film där alla dog av konstiga händelser. 

Kung-fu var lite annorlunda idag. Vi hoppade mycket och gjorde köttbullar, fast jag är inte så duktig på dem och jag hade ont i halsen efter lördags konserter, men jag klarade göra ett par dåliga bakåt kullerbyttor och stå på händerna en stund. Och jag klarar nu också med knytarmhävningar. Men det var sista träningspass för mig, så jag blev ganska ledsen när vi tog farväl. Jag tror kung fu träningar är vad jag kommer sakna mest från mitt år i Storuman.

Kulturnatta

Hallå! Jag är fortfarande här, men jag skriver inte, fastän jag har gjort en massa roliga saker. Igår var den roligaste! Det var Kulturnattan i Umeå och vi åkte med skolans musikanter. Jag var sjuk med migrän hela fredagen och hela natten och jag gruvade mig att jag skulle inte komma med, men lyckligtvis blev jag bättre under natten och kände mig bara bakrusig på morgonen. 

Vi hade en lite kåta med Johans tavlor och skolans broschyrer och korv vid scenen. Det fanns många scener i hela Umeå men vår var bättre eftersom våra musikanter fick spela där. Jag glömde ta kort, men jag fick en extra heavy plektrum av Emil, och jag har just läst att det heter också "pajuela" på spanska, som är jättekonstigt.

Fan priset

Vi tittade på flera konserter och vandrade mycket och drack varm öl och tittade Sverige förlora mot Ryssland på ishockey. På kvällen försvann jag för att kolla på Champions League finalen, vi förlorade till slut av andra delen och sen blev det intressant och spännande. Resultatet blev 4-1 som var ännu bättre mot jävla Atleti. Efter matche träffade jag mina kompisar igen och efter en kort tid började det regna jättemycket. Jag var blöt men också jätteglad.

Idag var inte så roligt, för jag har ont i hela kroppen och Finland förlorade ishockey finalen mot Ryssland och sen fick vi veta EU-valet resultaten och det ser ut som hela Europa har blivit galen. Ännu mer. Så jag är arg men också ledsen - jag har bara två dagar kvar i Storuman, och det kommer vara spännande att åka båt till Finland och bo på hotellet men jag kommer sakna internatet :_). Även utan efterrät.

Naturkunskap

Igår hade vi en annorlunda lektionen på naturkunskap: vi fick en massa leksaker och vi var ute och experimenterade med olika grejer. Det var jättefint, fastan vi var under solen hela tiden och det var inte så bra, men vi hade det roligt med solbilen!, och vi fick lära oss bl a hur magnetfälten fungerar.

Roliga apparater

Solbilen

Solbilensbana

Camilla blev lite pyromanisk med den här parabolprylen:

Eld!

Ahoy Finland!

Jag har vaknat jättetidigt och jättehungrig idag, och dagen hade redan grytt, så jag kollade imejl på sängen som vanligt och bestämde mig för att baka sitronkaka, med lilla ändringar, som växer nu i ugn. Men det tar en stund att baka och jag äter nu physalis och dricker kaffee. Det är en konstig frukt, physalis, men det är en god aperitif.

Jag klarade med båtbiljetten, som var en komplicerad grej. Svenskarna komplicerar allt som borde vara lätt, till exempel att betala med kreditkort om kortet inte är också svensk. Men jag ringde och en trevlig kvinna hjälpte mig och bokade biljetten till mig, så jag kunde boka ett fint hotell i Vasa. Jag glömde fråga om jag kan ta min lappkniv med i båten. Eller kan man skicka den på posten? Jag vill inte bli anhållit!

Alvaro och jag har också fått plats i irländska kurssen i en Gaeltacht by, yay! Det gör så långsam att lära sig iiriska när man kan inte prata med någon och Juan Renales finns inte i närheten. 

Dessutom har det varit kul att ha några "fri" dagar, som är inte hel fria men jag har mer tid att göra vad måste göras. Jag brukade hata CAT tools, eftersom jag inte kunde förstår dom, men jag fick lära mig att använda en ny i veckan, bland andra spännande översättningsgrejer. 

Igår hittade jag det här vägmarket:

Krypfart i Luspnäs

Enligt mina kompisar det betyder att man måste köra väldigt långsamt, som en krypande bevis. Jag kunde inte tro det, men enligt Google det stämmer. Konstigt.

På kvällen målade vi ägg. Man kan se att jag inte är så duktig, men det blev en fin ägg i alla fall:

Påsklov

Nu är det påsklovet. Jag har aldrig förstått påsken: varför det flyttar från år till år, varför finns det olika oskoladagar och vad alla festdagar betyder. Jag tror påsklovet är på samma vecka i Sverige och Spanien i år, som är ovanligt för mig eftersom det var aldrig så när jag bodde i andra länder. Men vi har ferier nu och det är bra, även om jag inte åker någonstans. Jag kan bara njuta av Storumans lugn och ro och läsa och promenera och laga min egen mat. 

I söndags gick jag till Stensele. Jag köpte ett par energybars och tänkte gå till kyrkan och äta dom där och sen komma tillbaka, men jag träffade Kristina som arbetade på gården och hon bjöd mig in för en kopp te. Vi gick upp trapporna och Andreas bakade en blåbärskaka så jag fick vara där en stund och äta vindruvor och kaka och dricka kaffe och det var så mysigt. De har en katt som bete sig som en hund och som kom och hälsade på mig :). 

På väg mot Stensele

Igår var det kung-fu träning, för det var ingen festdag och vi måste ha disciplin. Vi var inte så många som tränade, bara fem plus sifu Maud; vi fick sparka och öva mycket på formen, som ser kul ut men vi ska inte vara klar med det. Jag tror vi kommer aldrig kunna gradera, det går så långsamt, men vi måste också javisst ha tålamod. Jag älskar kung-fu! Och jag har slutat få träningsvärk efter sex månader konstant värk. 

Idag har varit matdagen. Jag träffade min kära Zandra som bor i Gunnarn men kom till Storu för något möte och vi åkte till Kitas Krog och hade thai buffé och svenska fika. Efter lunch promenerade vi runt byn och det var bra att vi gjorde så eftersom jag har inte kunnat röra mig i hela dagen. Sen körde Zandra mig tillbaka till skolan som en riktig dejt; hon åkte till mötet och jag förtgick med min bekämpning mot Wasaline. Det finns bara åtta olika nationaliteter som kan åka båt till Finland, och den spanska är naturligtvis inte en av de, så jag får inte köpa biljetten. Jag har skrivit till de via imejl och fejsbok och jag hoppas svaret kommer snart, därför att jag behöver boka så många grejer för en enkel resa. Det är ju jättekomplicerad att bo mitt i skogen. Eller att åka någonstans när man bo mitt i skogen.

På eftermiddagen gick jag med Angelique till Församlingsgården (tror det skrivs sådär, någon kyrka byggnad när man samlas), där vi träffade Ulla och hade middagen. Varför kommer eftermiddagen innan middagen? Jävla svenska språk. Vi fick afrikansk vegetarisk mat: det är någon kristen fastagrej som gäller nu och man får inte äta kött, och om storumaniska vegetarianism kommer jag prata vitt och brett någon dag. Maten var lite stark och mycket god; fika hade vi också, med en fikadop som påminde om churros lite grann. Efter eftermiddagen och middagen hade Angelique och jag en kort bildsession med Vildmannen.

Vilda människor

Middle of Nowhere

Igår gick vi på teater igen. Det var i bollhallen, så ingen brannbilåkning this time! Pjäsen hette Middle of Nowhere av kompaniet Norrdans. Affischen bjöd en på dans och vi hade ingen aning vad det skulle handla om. Kanske vi borde också dansa? Hoppningvis inte.

Vi var så många i bollhallen det fanns inte tillräckliga platser för alla, men de satte extra stolar. Vi var delat i två gruppen på båda sidan av scenen, som var också delat i två genom en vägg. Det fanns ungefär fyra människor på varje sida, samt några stolar och bord. De hade jättekul 1800 talet kostymer på sig.

Skådespelet började: 1800 talet människor flyttade möbeln och rörde sig med. Det var fascinerande de första fem minuter, men efter en kvart man undrade vad som skulle hända. En av flickan fick ett brev. Och det var allt. Jag är saker på att borddansen inte var lätt, men det var inte heller så intressant för publiken. Det hjälpte inte heller att ha ett irriterande ljud på hela tiden. Efter en halv timme slutade första delen och vi fick gå ut och ta frisk luft och vi också fick en brochyr om pjäsen. Broschyren har 14 sidor (med många bilder lyckligtvis) och jag läste den och försokte hitta någon förklaring. Jag blev ännu mer besviken, efter som det finns mycket text men det säger absolut ingenting.

När andra delen började fick vi sitta på andra sidan av scenen. Denna delen gick snabbare, kanske därför jag väntade ingenting. Jag visste att ingenting alls skulle hända så jag vara njutade av borddansen. Eller försokte njuta, men det var svår med det irriterande ljudet.

I sammanfattning, det var den typ av pjäsen man skulle säga var jättebra när man egentligen tycker det var skit, men vill inte se okunnig ut. Jag värderar att det var svårt och det fanns mycket arbete bakom pjäsen, men jag tycket inte om det. Det var tråkig.

Littfest 2014 (Del I)

Hej mina faner! Jag kom javisst tillbaka från sportlovet, men jag har fått mycket arbete i månad så jag hade inte mycket tid eller lust kvar att skriva. Littfesten var ju för två helger sen, men det var så kul jag måste berätta er om den! Littfest står för Litteratur Festivalen och den hölls på Folkets Hus i Umeå 13-15 mars. Det innebär att många förtfattaren och litteratur människor var med och det fanns intervjuer att lysna på, boker att köpa osv. Jag hade köpt biljetterna i förväg (med hjälp av Ulla) och det var bra, eftersom de blev slutsåld några veckor innan festen! 

På torsdagar tränar jag karate i Stensele, så jag bestämde att åka första bussen på fredags morgon som lämnade Storuman ungefär klockan 6. I Folkets Hus träffade jag min kompis Sofia, som arbetade på Littfest och gav mig godis. Det fanns interviuer och foreläsningar hela dagen. Här är vad jag fick lysna på på fredag:

11.00-11.45 FRÅN ALTA TILL GALLAK. I ett samtal son väver samman fakta och fiktion blickar Niillas Somby och Lars Wilhelm Svonni tillbaka mot Altakonflikten och vad den resulterade i för de norska samerna, samt frågar sig vad som behöver ske i övriga nordiska länder för att värna den samiska ursprungsbefolkningens rättigheter. Samtalsledare är Anne Woulab.

Sofia och jag träffades i Alta för några år sen, när jag gjorde en road trip från Uleåborg med några kompisar av finska sommarkursen. Jag visste ingenting om Alta, så här fanns en bra möjlighet att börja skaffa nya kunskaper.

12.00-12-45 ONDSKANS MEKANISMER. I sin senaste bok När duvorna försvann skildrar den finska romanförfattaren och dramatikern Sofi Oksanen Estlands historia från andra världskriget och framåt. Här samtalar hon med Stefan Ingvarsson. På engelska.

Sofi Oksanen: När duvorna försvann

 Det var jättekul att träffa Sofi Oksanen, även om hon inte vet att Umeå har ett finska namn! Jag fick signerad boken och nu måste jag läsa det på svenska :/.

14.00-14.45 FRÅN GALLAK OCH VIDARE? Konstnären Anders Sunna och street art-aktivisten Suohpanterror, två representanter för motståndsrörelsen Gallak Protest Art, reflekterar över den framväsande samiska aktivismen som inte sällan finner sina uttryck i konst och kultur. Samtalsledare är Anne Woulab. På engelska.

Det hölls på svenska! De var inte författaren, men det var mycket intressant att höra åsikten från unga samiska aktivisterna. En av intervjuader var en finnska kvinna som pluggar i Jokkmokk och beskrev sig själv som anarkist. Jag hade läst mycket om samerna, men det var en helt annan sak att höra direkt på vad de har att säga. Ni kan få mer information på Suohpanterror Facebook sida.

15.00-15.45 TILL T. Författarinnan, ikonen och danska akademiledamoten Suzanne Brøgger är känd för sina essäer och självbiografiska romaner om kärleken och det moderna samlivets problem. På Littfest samtalar hon med Stefan Ingvarsson om Till T, en bok som förtfattarinnan själv betraktar som sin egentliga romandebut.

Jag kände inte henne och jag köpte inte boken därför att det var jättedyr, men hon är tokig! Intervjun var rolig, även om jag inte fattade vad boker handlar om egentligen. Och det var lite svårt att förstå hans svedansk, det sakert skulle ha varit lättare om hon bara pratade danska!

16.00-16.45 ERFARENHET OCH KAMP PÅ TVÅ KONTINENTER. De samiska aktivisterna Niillas Somby och Anders Sunna samt innupoeten Rita Mestokosho utbyter erfarenhet, blickar tillbaka och resonerar om framtiden för ursprungsbefolkningar. Samtalsledare är Anne Woulab. På engelska.

 Rita Mestokosho sjöng en fin låt på innu och pratade om problemen ursprungsfolk har i Kanada.

Mellan intervjuer hade jag tid att kolla rund och träffa en gammal kvinna från Umeå som sålde sina egna boker. Hon pratade med mig och var jättesnäll, så jag köpte en av sina boker och fick javisst sin autograph! Den är ingen roman, utan 32 korta berättelser.

Annika Burholm: Hundsörjarsoffan

Jag var jättetrött efter festen, men dagen var inte slut! Vi hade snabb middagen i Max och sen sprang vi till Confort Hotel Winn och lysnade på Sofias moster, som har översätt Strindbergs Ett drömspel till meänkieli och läste det lite grann. Därefter åkte vi hem hos Sofia, vilade en stund och gick ut igen. Efter en trevlig promenad i skogens mörkhet kom vi till Umeås Finnska Klubben, där friluftslädare hade grillat hamburgare och öppnat en höl för is-simning och värmat bastun. Men jag var så slutkörd jag kunde bara titta och äta fisk hamburgare.

Friluftsdagen

Idag hade vi en friluftsdag, som betyder att vi var ute i friluften hela dagen :). Vi samlades i Aulan klockan 9 och tittade på en video om appar, som måste inte förväxla med apor. Videon hete Apparna som mäter dig och handlade om moderna läkare som ordinerar appar i stället för läkemedel. När man har en smart apparat som säger att någon nivå är jättedålig, ska man ta hand om hälsan och börja äta bättre och röra sig mer. Man behöver gå 10 000 fotsteg varje dag! Det låter lite otroligt. Eftersom videon var lång tog vi en paus och gjorde lite gymnastik med Sasha och Ulrik. Det var för tidigt för gymnastik.

Efter filmen åkte vi till slalombacken och åkte slalom och snowboard. Jag är Big Foot, så det fanns inga passande snowboard skor för mig och jag behövde prova på några skidor skor innan jag hittade ett par som passade. Oh well. Skidor och hjälmet fick jag av Ulrik. 

Nej men vad kul!

På början hade jag lite problem att komma ihåg hur man åker, men det gick bra. Snön var jättehård, så det var lite svårt att åka. Jag ramblade inte, men jag tappade kontrol ett par gånger och blev rädd. Apua!

Nere i backen

Uppe i backen

Vi grillade hamburgare till lunch och sen åkte vi lite mer. Det finns bara två backen och en var farlig idag, därför snön var frusen, men vi var inte där så många timmar så det blev inte tråkig. Vi åkte också madrassen ett par gånger! Vad rolig!

Nu börjar sportlovet för mig, och jag tror det ska vara mycket lov men ingen sport :D.

Våren är ful

Idag är en dum dag. Jag hade inte sovit mycket, så det var inte lätt att vakna på morgonen och det har varit inte lätt att vara vaken hela dagen. Det finns ingen specifik anledning, men ibland får jag inte somna eller jag vaknar tidig och jag kan inte somna om. Sen blir jag irriterad, och kanske också irriterande.

Jag tittade genom fönstret som vanligt och jag såg ingenting. Med mina fake-ögonen på tittade jag igen och sen blev jag besviken. Det hade regnat på natten och snön var inte längre en gigant gräddglass, utan en massa surmjölk spridit ur i hela köket. 

:(

I skolan var alla glada därför våren hade kommit. Många i Sverige tycker det är bästa årstiden, och finskarna håller med, men inte jag. Hur kan det vara så? Snön blir dålig, smutsig och glatt. Det är svårt att promenera utan att halka och ramla. Temperaturen stiger: varma kläder blir för varm och igloon tinar upp. Vinters mys försvinner. 

Inga nya växter eller blommor har dykt upp ens, jorden bara förlorar sin vitt obefläckade färg och skiftar till gråa, bruna, svarta nyanser som passar bra för kläder, men inte för en charmig lite by i Södra Lappland. Oavsett vart man tittar på, är utsikten bedrövlig. Nordiska våren är ful. 

Olympiaspelet

Idag spelade Sverige och Kanada hockey finalen. Vi tittade på spelet med några kompisar från internatet, som blev lite arg mot Sverige eftersom de spelade så dåligt. Jag ville stöda Kanada, men egentligen bryr jag mig inte om det, så det var inte så roligt utan speladrenalin. Jag tror jag hade aldrig tittat på en hel hockeyspel, och idag förstod jag varför: två och halv timmar för en timma spel. Vad jobbig! Om de gjorde så med fotboll spelet skulle vara tre dagar. Men det är alltid spannande att titta på spelet med någon i alla fall. Real Madrid-Elche ensam i mitt rum på datorn blir lite tråkig.

På fredag gick Sasha och jag på 3:an (el bar del pueblo) för att ta en drick och umgås med Luci, som skulle komma senare. Det fanns inte mycket folk på kroget men, hej, det är Storuman och det var Olympiaspelet och allt. För en lapp liten by jag tror det är mycket att få åtta människor samtidigt i samma plats :). Men bartendern höll inte med, han ville ha mycket folk, sälja mycket alkohol och det hände inte, så han beslutade att stänga krogen. När Luci kom, dörren var stängd, så vi behövde gå ut och hämta henne. Några minuter senare, bartendern sa att nu måste vi alla ut och hem eftersom han ville inte arbeta för så lite folk och han kommer aldrig att öppna krogen på kvällarna igen. Så... ska vi ha inga krog kvar i byn? Vad ska man göra då?

Vildmannen

Igår tog jag en promenad, därför jag behövde handla några grejer och jag hade inte simmat på fredag, så jag ville motionera lite grann. Jag gör så många saker nu det finns ingen energi kvar att simma på fredagar. Det hade snöat mycket och därför var det så kul att gå. Det är som att gå på vispgrädde (jag också vill äta det ibland, byn är en gigantisk gräddglass!). Jag gick till Markussons, men Matilda var inte där, vad synd! De som studerar musik hade resat till någon Melodifestivalen, som låtade dåligt och Eurovisionig, och enligt Google det är ju festivalen när svenska Eurovision deltagare väljas. Jag köpte två påsar kattgodis till Koma: chicken sandwich och duck strips. Jag behöver smaka dem! Och en blad sandpapper till min lappkniv, som kommer aldrig att bli färdig. Jag är så långsam och det ser inte ens så bra ut. Fy!

Tåg

Hus

Och snart kommer skidlovet. Jag ska åka till Madrid igen och festa min systers födelsedag och sen ska jag kanske besöka Marie Louise i Stockholm, men jag väntar för bekräftelse, därför jag skrev fel datum till henne. Ju. Jag vet inte om jag ska kunna åka riktiga skidor i år. Det finns skidstovlar som passar bra och det finns snowboardbräde, men det finns inga skidor och snowboardstovlar är för småa. Skogskidor har jag åtminstone åkt några gånger.