Middle of Nowhere

Igår gick vi på teater igen. Det var i bollhallen, så ingen brannbilåkning this time! Pjäsen hette Middle of Nowhere av kompaniet Norrdans. Affischen bjöd en på dans och vi hade ingen aning vad det skulle handla om. Kanske vi borde också dansa? Hoppningvis inte.

Vi var så många i bollhallen det fanns inte tillräckliga platser för alla, men de satte extra stolar. Vi var delat i två gruppen på båda sidan av scenen, som var också delat i två genom en vägg. Det fanns ungefär fyra människor på varje sida, samt några stolar och bord. De hade jättekul 1800 talet kostymer på sig.

Skådespelet började: 1800 talet människor flyttade möbeln och rörde sig med. Det var fascinerande de första fem minuter, men efter en kvart man undrade vad som skulle hända. En av flickan fick ett brev. Och det var allt. Jag är saker på att borddansen inte var lätt, men det var inte heller så intressant för publiken. Det hjälpte inte heller att ha ett irriterande ljud på hela tiden. Efter en halv timme slutade första delen och vi fick gå ut och ta frisk luft och vi också fick en brochyr om pjäsen. Broschyren har 14 sidor (med många bilder lyckligtvis) och jag läste den och försokte hitta någon förklaring. Jag blev ännu mer besviken, efter som det finns mycket text men det säger absolut ingenting.

När andra delen började fick vi sitta på andra sidan av scenen. Denna delen gick snabbare, kanske därför jag väntade ingenting. Jag visste att ingenting alls skulle hända så jag vara njutade av borddansen. Eller försokte njuta, men det var svår med det irriterande ljudet.

I sammanfattning, det var den typ av pjäsen man skulle säga var jättebra när man egentligen tycker det var skit, men vill inte se okunnig ut. Jag värderar att det var svårt och det fanns mycket arbete bakom pjäsen, men jag tycket inte om det. Det var tråkig.