Naturkunskap

Igår hade vi en annorlunda lektionen på naturkunskap: vi fick en massa leksaker och vi var ute och experimenterade med olika grejer. Det var jättefint, fastan vi var under solen hela tiden och det var inte så bra, men vi hade det roligt med solbilen!, och vi fick lära oss bl a hur magnetfälten fungerar.

Roliga apparater

Solbilen

Solbilensbana

Camilla blev lite pyromanisk med den här parabolprylen:

Eld!

Ahoy Finland!

Jag har vaknat jättetidigt och jättehungrig idag, och dagen hade redan grytt, så jag kollade imejl på sängen som vanligt och bestämde mig för att baka sitronkaka, med lilla ändringar, som växer nu i ugn. Men det tar en stund att baka och jag äter nu physalis och dricker kaffee. Det är en konstig frukt, physalis, men det är en god aperitif.

Jag klarade med båtbiljetten, som var en komplicerad grej. Svenskarna komplicerar allt som borde vara lätt, till exempel att betala med kreditkort om kortet inte är också svensk. Men jag ringde och en trevlig kvinna hjälpte mig och bokade biljetten till mig, så jag kunde boka ett fint hotell i Vasa. Jag glömde fråga om jag kan ta min lappkniv med i båten. Eller kan man skicka den på posten? Jag vill inte bli anhållit!

Alvaro och jag har också fått plats i irländska kurssen i en Gaeltacht by, yay! Det gör så långsam att lära sig iiriska när man kan inte prata med någon och Juan Renales finns inte i närheten. 

Dessutom har det varit kul att ha några "fri" dagar, som är inte hel fria men jag har mer tid att göra vad måste göras. Jag brukade hata CAT tools, eftersom jag inte kunde förstår dom, men jag fick lära mig att använda en ny i veckan, bland andra spännande översättningsgrejer. 

Igår hittade jag det här vägmarket:

Krypfart i Luspnäs

Enligt mina kompisar det betyder att man måste köra väldigt långsamt, som en krypande bevis. Jag kunde inte tro det, men enligt Google det stämmer. Konstigt.

På kvällen målade vi ägg. Man kan se att jag inte är så duktig, men det blev en fin ägg i alla fall:

Påsklov

Nu är det påsklovet. Jag har aldrig förstått påsken: varför det flyttar från år till år, varför finns det olika oskoladagar och vad alla festdagar betyder. Jag tror påsklovet är på samma vecka i Sverige och Spanien i år, som är ovanligt för mig eftersom det var aldrig så när jag bodde i andra länder. Men vi har ferier nu och det är bra, även om jag inte åker någonstans. Jag kan bara njuta av Storumans lugn och ro och läsa och promenera och laga min egen mat. 

I söndags gick jag till Stensele. Jag köpte ett par energybars och tänkte gå till kyrkan och äta dom där och sen komma tillbaka, men jag träffade Kristina som arbetade på gården och hon bjöd mig in för en kopp te. Vi gick upp trapporna och Andreas bakade en blåbärskaka så jag fick vara där en stund och äta vindruvor och kaka och dricka kaffe och det var så mysigt. De har en katt som bete sig som en hund och som kom och hälsade på mig :). 

På väg mot Stensele

Igår var det kung-fu träning, för det var ingen festdag och vi måste ha disciplin. Vi var inte så många som tränade, bara fem plus sifu Maud; vi fick sparka och öva mycket på formen, som ser kul ut men vi ska inte vara klar med det. Jag tror vi kommer aldrig kunna gradera, det går så långsamt, men vi måste också javisst ha tålamod. Jag älskar kung-fu! Och jag har slutat få träningsvärk efter sex månader konstant värk. 

Idag har varit matdagen. Jag träffade min kära Zandra som bor i Gunnarn men kom till Storu för något möte och vi åkte till Kitas Krog och hade thai buffé och svenska fika. Efter lunch promenerade vi runt byn och det var bra att vi gjorde så eftersom jag har inte kunnat röra mig i hela dagen. Sen körde Zandra mig tillbaka till skolan som en riktig dejt; hon åkte till mötet och jag förtgick med min bekämpning mot Wasaline. Det finns bara åtta olika nationaliteter som kan åka båt till Finland, och den spanska är naturligtvis inte en av de, så jag får inte köpa biljetten. Jag har skrivit till de via imejl och fejsbok och jag hoppas svaret kommer snart, därför att jag behöver boka så många grejer för en enkel resa. Det är ju jättekomplicerad att bo mitt i skogen. Eller att åka någonstans när man bo mitt i skogen.

På eftermiddagen gick jag med Angelique till Församlingsgården (tror det skrivs sådär, någon kyrka byggnad när man samlas), där vi träffade Ulla och hade middagen. Varför kommer eftermiddagen innan middagen? Jävla svenska språk. Vi fick afrikansk vegetarisk mat: det är någon kristen fastagrej som gäller nu och man får inte äta kött, och om storumaniska vegetarianism kommer jag prata vitt och brett någon dag. Maten var lite stark och mycket god; fika hade vi också, med en fikadop som påminde om churros lite grann. Efter eftermiddagen och middagen hade Angelique och jag en kort bildsession med Vildmannen.

Vilda människor

Middle of Nowhere

Igår gick vi på teater igen. Det var i bollhallen, så ingen brannbilåkning this time! Pjäsen hette Middle of Nowhere av kompaniet Norrdans. Affischen bjöd en på dans och vi hade ingen aning vad det skulle handla om. Kanske vi borde också dansa? Hoppningvis inte.

Vi var så många i bollhallen det fanns inte tillräckliga platser för alla, men de satte extra stolar. Vi var delat i två gruppen på båda sidan av scenen, som var också delat i två genom en vägg. Det fanns ungefär fyra människor på varje sida, samt några stolar och bord. De hade jättekul 1800 talet kostymer på sig.

Skådespelet började: 1800 talet människor flyttade möbeln och rörde sig med. Det var fascinerande de första fem minuter, men efter en kvart man undrade vad som skulle hända. En av flickan fick ett brev. Och det var allt. Jag är saker på att borddansen inte var lätt, men det var inte heller så intressant för publiken. Det hjälpte inte heller att ha ett irriterande ljud på hela tiden. Efter en halv timme slutade första delen och vi fick gå ut och ta frisk luft och vi också fick en brochyr om pjäsen. Broschyren har 14 sidor (med många bilder lyckligtvis) och jag läste den och försokte hitta någon förklaring. Jag blev ännu mer besviken, efter som det finns mycket text men det säger absolut ingenting.

När andra delen började fick vi sitta på andra sidan av scenen. Denna delen gick snabbare, kanske därför jag väntade ingenting. Jag visste att ingenting alls skulle hända så jag vara njutade av borddansen. Eller försokte njuta, men det var svår med det irriterande ljudet.

I sammanfattning, det var den typ av pjäsen man skulle säga var jättebra när man egentligen tycker det var skit, men vill inte se okunnig ut. Jag värderar att det var svårt och det fanns mycket arbete bakom pjäsen, men jag tycket inte om det. Det var tråkig.